Vincent Söderqvist www.skillingaryd.nu Till startsidan för personer

Dags för pension för Vincent
Inlagt 21 december 2007
Thomas Sjöberg har tagit över som chef för kommunförrådet när nu pensionen väntar för Vincent. Foto: Per Bunnstad
Nu har Vincent Söderqvist gått i pension som chef för kommunförrådet i Vaggeryd.

I dag den 21 december 2007 gjorde Vincent sin sista arbetsdag på förrådet och nu är det Thomas Sjöberg som basar.
Thomas har senast jobbat på Kinnarps men är sedan i september anmställd vid kommunförrådet där han nu tar öve Vincents roll.
Vincent jobbade i många år på Movalla men för 28 år sedan gick han över till kommunförrådet. Sedan dess har han varit denna arbetsplats trogen.
Nu väntar dock pension fast kanske lite lätt annat jobb. Det kan exempelvis bli något inhopp på Movalla
– Sedan har jag skogen, säger Vicnent.
Denna finns vid föräldragården i Ljungberg väster om Skillingaryd.

Per Bunnstad

Vincent tillsmmans med Jan Askehag på tekniska kontoret.
Kommunförrådet i Vaggeryd med Vincent till höger.
   

Elfsborg i topp – det gillar Vincent
Ur Onsdagstidningen 18/1997. Inlagt här 21/12 2007
Elfsborg och Grönelund. Ja, det är ett par viktiga delar i Vincent Söderqvists liv. Han minns inte minst 1961 när Elfsborg som nykomling vann allsvenskan i fotboll.
Sportprofilen Nr. 18 1997
Namn: Vincent Söderqvist,
Ålder: 54.
Bor: Skillingaryd.
Klubb: Skillingaryds FK.
Idrott: Utövar ingen själv men allmänt idrottsintresserad.
Favoritklubb i fotboll: Elfsborg.
Bäste svenske idrottare just nu: Peter Forsberg.
Finnvedens bäste idrottare: Det måste bli vår egen löpare, Kent Claesson.
Även om vi inte har något allsvenskt fotbollslag i Finnveden så finns det tre på nära håll: Halmstad BK, Östers IF och IF Elfsborg. Den senare klubben är nykomling i allsvenskan och leder efter fyra omgångar. En av många som gläds åt det är Vincent Söderqvist, supporter till Elfsborg sedan 1960-talet.

Det finns en speciell orsak till att Vincent har just Elfsborg som sitt lag:
– Ja, min svåger Sven Andersson spelade i 5-6 år i Elfsborg. Han kom från Waggeryds IK och blev mycket omskriven, inte minst när han skrev på för Elfsborg. Han var en av de första spelarna som blev 1-årsfall i fotboll. Klubbarna kom inte överens om övergången och Sven fick vila från fotboll. Åtminstone från matcher. Däremot tränade han, säger Vincent.
Detta var i mitten av 1960-talet men redan före dess hade Vincent ett grundmurat fotbollsintresse:
– Jag är uppvuxen i Ljungberg strax utanför Skillingaryd och någon organiserad idrott blev det inte för min del. Undantaget var att vi var ett gäng som tränade vid skolan i Åker. Det var samling en kväll i veckan och det var till och med en del A-lagsspelare från Skillingaryds IS på plats, minns Vincent.
Det var gemenskap i ordets rätta bemärkelse.

Nytt SM-guld?
Sven Andersson blev en duktig allsvensk spelare och Vincent såg nästan alla Elfsborg hemmamatcher under några år. Sedan gick Sven till Norrby och han har också tränat såväl den klubben som Elfsborg. Numera är han engagerad inom Boråsklubben Mariedal.
– Men jag såg Elfsborg långt före Svens tid i klubben, bland annat när laget som nykomling tog SM-guld 1961.
Det var första gången en klubb lyckades med bedriften att som nykomling ta SM-guld. Ska Elfsborg upprepa denna händelse?
– Nej, det tror jag inte. Men laget är bra och blir säkert ett mittenlag. Någon risk att laget ramlar ur ska det inte vara.

Elfsborg-SIS
Den 8 juni kommer allsvenska Elfsborg till Movalla för match mot Skillingaryds IS .Det är en välgörenhetsmatch och självfallet finns Vincent på plats. Han tror att uppemot 1.000 personer kommer till den här matchen.
Än fler var det vid allsvenska premiär i Borås när Elfsborg tvålade dit IFK Göteborg med 3-0. Naturligtvis fanns supportern från Skillingaryd på läktaren.
Frågan är nu om han ska hålla på SIS eller Elfsborg när lagen möts.

SFK fyller 60
1958 blev Vincent engagerad i Skillingaryds Frisksportklubb…
– Flera aktiva från mina trakter som Erland Claesson och Eibert Danielsson var med i SFK och fick med mig i verksamheten. Före dess hade jag dock varit med i SFK-scouterna under ledning av Karl-Erik Storck, säger Vincent.
De flesta tävlade, men det var inget som lockade Vincent. Han är en frisksportare som aldrig ens orienterat. Däremot har han hållit konditionen uppe med löppass och det har också blivit fem Vasalopp, det senaste 1986. Det kanske blir ytterligare något.
– Vare sig min fru Gunilla, jag eller barnen har varit intresserade av den idrottsliga biten. Däremot trivs vi bra med allt övrigt i SFK. Vi brukar alltid åka på frisksportarlägret och själv är jag nog sedan nästan 30 år med i midsommarfestkommittén. Ett tag var jag också med i styrelsen. Den finns en fin kamratskap i klubben.
Den samhörighet som finns i SFK är om inte unik så åtminstone ovanlig. I den i år 60-årsjubilerande klubben finns alla generationer även om det varit tunt med ungdomar. Det senare har dock förändrats genom nya aktiviteter som äventyrsskola.

Har tävlat
Det där med inga tävlingar för Vincent stämmer inte helt. Han var med när korphockeyn i Skillingaryd startade i mitten av 1960-talet och spelade själv i cirka 25 år. Först i Stensfors, därefter i Lennarts.
Vincent har också stark anknytning till Movalla i Skillingaryd. Han var vaktmästare där i flera år och när Stiftelsen Movalla bildades hösten 1974 kom Vincent med i styrelsen. Han är kvar ännu i styrelsen, numera som ordförande.
– Men det har blivit svårare såväl för oss som övriga föreningar. De kommunala anslagen har minskat kraftigt och det är besvärligt att få debet och kredit att gå ihop. Kultur och fritid har alltför kraftigt fått banta sin verksamhet, konstaterar Vincent som även är politiskt engagerad.
Han tycker att politiker i allmänhet ska tänka lite mer på hur viktigt det är att ha många bra anläggningar och såväl bredd- som toppidrott.
– Ja, vi kan bara konstatera vilken PR det är för en kommun när man har ett bra lag eller en framstående idrottsman. Tänk bara på vad Kent Claesson betyder för bygden, avslutar Vincent.
Kent Claesson representerar för övrigt SFK och han är en av landets bästa medel- och långdistanslöpare.

Per Bunnstad